A tale about tails

Har ni någon gång tittat på ett hantverk och funderat på hur de får allt att vara så lika, att varje häst följer i samma mönster? Samma kurvatuter och samma färgning. De ser näst intill identiska ut!
Men det är långt från sanningen!
Varje häst är individuell, “jaha, hur kan hon garantera det då?”.
Först och främst så ritas varje häst på, utifrån en mall, på plywood. Redan här har vi den mänskliga faktorn, pennor som glider lite för långt eller en mall som flyttar sig. Sedan sågas de ut, var för sig, och åter igen så har vi den mänskliga faktorn. Redan efter de två första stegen så kan man se en enorm skillnad mellan hästarna. Och skillnaderna fortsätter, även om du efter dessa två steg har två identiska hästar så ska den mänskliga faktorn blandas in flera gånger till
– Slipning av hästar, vissa behöver mer kärlek än andra (precis som hästar generellt så har även dessa sina små egenheter)
– Grundmålning av hästar
– Lackmålning
Till sist har vi detaljmålning, det här är det sista steget till individualitet hos våra hästar. Hovar som målas lite olika högt i lite olika vinklar, ögon, öron och munnar som hamnar lite olika, manar som blir olika långa och i olika former, och till sist det som inläggets slående rubrik pekar på, svansarna!
Alla dessa saker är anledningar till att varje häst är unik, vilket gör varje båge unik!

(Observera, även resten av bågen är ett hantverk, men inlägget fokuserar på hästarna!)