Hyss i verkstan

Hejsan Praktikanten här igen!

Jaha, då har man varit med om sitt första jobb-bus. Det började med att jag fick lära mig hur man slipar de grundmålade hästarna. (Jodå, nog fins det en procedur till detta med, inte för mycket eller för lite.)
“Det fins ett litet trick jag brukar göra.” säger Beatrice
“Okej, vad för trick?” Frågade jag, alla har vi ju våra sätt att göra saker på och jag testar gärna alla innan jag känner vilket trick som passar mig bäst och för att få ett bra slut resultat så klart.
“Du strycker hästen mot kinden för att känna om den är len när du har slipat den.”
Nu blev jag lite fundersam, och såg lite skeptiskt ut, skulle det vara någon skillnad mot i handen? Men jag testade i alla fall, och till min förvåning var det en rätt stor skillnad och jag kände direkt att jag hade missat en fläck på den hästen jag höll i. “Nej men oj, det funkade ju!” Sade jag lite förvånat. “Tack du, om jag är osäker på nån så är det där ju superbra.”
Och så fortsatte jag slipa mina hästar i godan ro. Och nån gång ibland strök jag en häst över kinden och kom in en skön arbetslunk efter ett tag.
Så plötlsigt var klockan fyra! Och jag som ska med bussen måste skynda mig upp för att dra av mig arbetskläderna och på med ‘ordentliga rena kläder’ utan sågspån och färgkluttar, och så skyndar jag iväg på bussen.
När jag kliver på bussen, blippar jag med mitt kort och nickar lite trött till busschaffören som sneglar lite extra undrande på mig, något jag ändå är rätt van med dreads och lite udda kläder. Jag sätter mig till rätta och tänker inte mer på det.
Så kommer jag hem (till den gamla tågstationen där jag och min syster bor ) och möts av min lillasyster i dörren.
“Nej men! Har du käkat chocklad eller nått?!” Utbrister hon förvånat och jag bara stirrar dumt på henne i någon minut, vad är det hon säger egentligen? Jag har inte ätit någon cho-…! Jag rusar till spegeln i badrummet och börjar sedan gapskratta då jag ser mig själv, jag var alldeles brun på kinderna och till och med hakan!
“Ne-ej! Det är färgdamm! Från hästarna!” Utbrister jag. “Åh jag har suttit på bussen med det här! Då var det inte alls underligt att busschaffören såg så fundersam ut! Åh varför sa dem inget?!” Fnissade jag lite mer medan jag började tvätta bort färgdammet.
“Dom där luringarna i verkstan!” Så, så kan det gå, nu smids det planer på hur jag kan ge igen med samma mynt.

Har ni någon sin varit med, eller gjort något jobb- bus? Skriva gärna en kommentar nedan och berätta hur det gick med det.